*
Jag hade sett henne i rutan och på tidningssidorna varje dag i flera veckors tid. Hon misstänktes ha mer information om självmordet än vad som kom fram.
- I och med att jag fått inblickar i internationell brottsverksamhet inom det medicinska området, ville Rikskrim ha med mig i en ny topphemlig utredning, sa Rosalie. Misstankar fanns om korruption, långt in i våra ämbetsverk, varför yttersta diskretion var av nöden.
Nu började jag skaka. Det var inte vare sig av upphetsning eller rädsla för vad som skulle komma härnäst. Det var förbannat kallt i rummet. Brasan hade slocknat.
Jag tände en ny brasa, medan jag reflekterade. Som arvinge till en mångmiljonförmögenhet, men helt obildad och hundra procent arbetsskygg, hade jag vad Rosalie anbelangade bespetsat mig på ett snabbt ragg, låt vara kanske med något bisarra förtecken. Att utge mig för att vara den försupne undersökande journalisten, var för mig en ny och pikant krydda. Det var med blandade känslor jag nu fann mig djupt indragen i en rutten komplott med internationella förgreningar.
Jag satt kvar framför brasan en stund. Det var skönt med värmen från lågorna som slickade upp mot skorstensstocken.
Mellan lågornas sprakande, hörde jag ett taktfast, repetitivt ljud bakom mig. Rosalie hade somnat. Hennes arm låg utsträckt utanför sängkanten, som om hon somnat mitt i ett försök att nå någonting på golvet.
Jag följde armens riktning med blicken. Jag trodde knappt mina ögon.
Blodet isades i mina ådror.
Rosalie hade EN EXTRA mobil!
I mina öron ringde den alkade journalistens ord på baren i Nairobi: "Och schå schka du ta i sär mobilen och schlå sönder alla delar i så schmå bitar du bara kan och schlänga i schön".
Genom Rosalies extrema oförsiktighet kunde vi bli utsatta för eldöverfall när som helst av hejdukar till jordbruksverkets generaldirektör eller Eskil.
Eller för den delen av kaninflickan, tänkte jag i ett ögonblick av bitterhet.
Jag synade raskt mobilen och konstaterade att den var avstängd.
Med en eldgaffel krossade jag SIM-kort och mobil och spolade ner spillrorna i toaletten.
- Måtte nu detta räcka, tänkte jag.
Nu kunde jag inte sova. Jag satt kapprak på en köksstol med Eskils pistol i min ena hand och generaldirektörens Beretta i den andra.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar