*
- Men vänta nu, sa jag. Harry dök ju aldrig upp? Hur kan du ha fått ett chip av honom?
- Det var inte hans chip jag hade, svarade hon. Det var mitt eget.
Jag nickade.
- Okej, men hur kom journalist Harry in i bilden?
- En nyckelpunkt för de här skumraskaktiviteterna var Nairobi, sa Rosalie. Från varsin utgångspunkt hade vi på Rikskrim och Harry kommit skurkarna på spåren. Man kan säga att han hade pusselbitar som vi saknade och tvärtom.
- Du menar, ni skulle byta grejor?, sa jag.
- Exakt, sa Rosalie. Han skulle få sitt stora scoop och vi skulle ha tillräckligt med bevis för att sy in de här ljusskygga typerna för tid och evighet.
- I sitt chip hade han bevis för att generaldirektören är inblandad, sa hon. Kanske kan vi hitta något i generaldirektörens dator. Du har rätt. Vi måste ta oss till hans hus.
– Harry hade redan varit uppe på hotellrummet innan du kom. Han litade inte på dig, därför kom han ensam. Han trodde att du skulle strunta i allting om ni inte träffades. Men vi hann inte byta chip eftersom Eskil kom helt oväntat.
- Den där Eskil litar jag inte på en sekund!, utbrast jag, förvånad över min egen förtrytsamhet.
– Och du struntade inte i det, som Harry hade trott. Du kom upp till hotellrummet istället. Harry skulle ta sig till vår nästa mötesplats. Men jag vet inte om han tagit sig dit, sa Rosalie.
En tanke slog mig:
- Så Harry snackade skit om mig inför er? Det skulle i så fall förklara varför du och Eskil var så spydiga mot mig.
– Nja, skit och skit, sa Rosalie förläget. Han är ju som han är, lovar och pratar vitt och brett på fyllan. Han ångrade sig väl att han dragit in dig i det här.
- Det är lugnt, sa jag överseende. Det har ju runnit mycket vatten under broarna sedan dess.
Och det hade det sannerligen.
- Vilken terroriststat kan tänkas köpa biokemiska massförstörelsevapen?, frågade jag.
Rosalie hann inte svara på frågan, men ropade åt mig att stanna. Vi var framme vid jordbruksverkets generaldirektörs hus.
Jag såg en flagga vaja från grannvillan. Det var Folkrepubliken Nordkoreas flagga.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar