måndag 17 december 2012

Rosalie Cliffhanger, Ep. 13

(Skriven av mig och Eija Salminen. Om du vill gå till Episod 1, klicka HÄR!)
*
– Jag går in först, sa Rosalie. Jag vet var han har sin nyckel.

Jag tvekade att låta henne gå i bräschen. Men jag fogade mig. Jag var ju strängt taget bara en blasé playboy, medan hon var ett fullfjädrat proffs.

Under tiden hon tog fram nyckeln från gömstället, en liten fågelbur som hängde i en trädgren, passade jag på att studera omgivningarna lite närmare.

Fågelburen fick mina tankar att glida i väg. Det sägs ju att i gruvor brukade man förr i tiden ha med sig en kanariefågel i en bur. Om kanariefågeln tuppade av, var luften dålig och det gällde att snabbt ta sig upp. Kanariefågeln svimmade något tidigare än människorna.

Här var det högreståndsvillor med bankirer och diplomater så långt ögat nådde.
I hörnet av generaldirektörens trädgård stod ett partytält, nertyngt av barr och smått mossbelupet. När kunde denne solitär och skurk tänkas haft garden party senast?
Inga matnyttiga tankar kanske, men bättre det än att bara stå och vara nervös.

De flesta husen hade faktiskt grindar som hindrade besökare. Generaldirektörens hus var ett av de få undantagen. Det var inga problem att ta sig fram till ytterdörren.
– Märkligt, tänkte jag.

– Sådär, sa Rosalie. Hon öppnade dörren och gick in. Jag följde efter. Det verkade inte som om någon hade sett oss. Gatan var helt öde.

Olika frågor snurrade i mitt huvud. Många av dem började på "Var finns?"
Var finns statsministern? Var finns Harry? För att inte tala om var finns Eskil och kaninflickan.
Dessa frågor fick vänta.
Jag gick in i hallen.

Plötsligt kände jag att något var fel. Riktigt fel. På väggen i hallen hängde ett familjeporträtt. Jag kunde inte se generaldirektören på den bilden.
- Jag ser ingen generaldirektör, sa jag till Rosalie och pekade.
– Här i trakten använder han sitt alias, sa hon.

Någonstans i maggropen kände jag att jag den närmaste timmen skulle få veta saker jag inte visste om jag ville veta. Jag började fundera om min plan B egentligen var så bra. Rosalie hade aningen för lätt köpt idén.
Jag följde efter henne längre in i huset.
*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar