*
-Jag måste bekänna en sak, sa hon och läppen darrade. Till en början avskydde jag dig och ville bara använda dig som lockfågel åt generaldirektören och hans anhang. Men med den vändning händelserna tagit, har jag fallit för dig. Din livsstil och de värderingar som du representerar, är så diametralt motsatta mina, vilket jag finner otroligt attraherande.
Hon rodnade. Jag undrade om hon kunde rodna på beställning. Jag bestämde mig för att hellre fria än fälla.
Men jag var nyfiken.
- Hur då "diametralt motsatta"?, undrade jag.
- Ja, alltså, din totala normlöshet i moraliska frågor, svarade hon en aning forcerat. Och din helt slappa hållning gentemot arbete och plikter.
Jag kunde inte annat än hålla med. Men jag var ändå skeptisk till den kovändning som hon gjort. Jag ville sätta henne på prov.
Varför inte, med rätt partner vid min sida kunde jag tänka mig att spendera framtiden i en cottage i Somersetshire med föga mer dramatiska inslag än framodlandet av nya rosor inför de årliga blomstertävlingarna. Men hur skulle jag nu få hennes rena uppsåt bekräftat?
Jag erinrade mig ånyo Harrys bluddrande på baren i Nairobi:
- Det finsch ett...klock-rent schätt att teschta om nån är bedragare, sa han. Du skriver två stora kryss på ett papper så här.
Han klottrade bokstäverna XX på en servett.
- Och...?, sa jag.
Harry gav mig ett getöga och fortsatte:
- Kryss kryss kan på engelska uttolkasch som "double-cross". Och det i schin tur kan uttolkasch som "dubbelschpel". Och schå visar du krysch krysch för den du schka teschta. Fattaru nu?!
Harry gav mig sitt patenterade glada fylleflin.
- Nej, sa jag.
- Om personen schkrattar då, schå är det en bedragare!!!
Skulle det verkligen fungera på Rosalie?, tänkte jag. Hon känner säkert till testet, eftersom hon känner Harry. Kanske är det till och med hon som lärt honom knepet.
Jag behövde inte lägga mer energi på frågan, för i samma stund hördes röster utifrån.
- Fan! sa Rosalie, det är de!
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar