torsdag 20 maj 2021

Kulturdialog Dennis Renfors - Richard Turpin

(Skrevs 2019-05-11.) 

BERTRAMS EFTERMÄLE 

Dennis Renfors: 

Tack vare internet kan man beta av ett människoliv i ett snapp! 

"Bertram föddes 1912 i en katolsk familj. Hans bindning till modern skulle visa sig både katastrofal och i högsta grad inspirerande. Ett tidigt möte med Schopenhauers tänkande kom att kullkasta hans juridikplaner. I ungdomen hade han nära känsloband med såväl pojkar som flickor. En intensiv frälsningsupplevelse fick honom att bejaka sin bisexualitet från vilken han dock tog avstånd i de senare verken ´Till Genesaret´ och ´Lyceum remembered´. I efterdyningarna av boerkriget gjorde han skandal med stridsskriften ´Internstrid i imperialistfamiljen´. 

 Lady VanSock kom med sina oupphörliga omsorger att rädda honom ur många knipor och fick honom på rätt köl. 

I samband med kampanjen ´ocksåjag´ blev han rejält mörbultad. Dottern har i hans levnadsskildring väsentligt reviderat de negativa omdömena. Dock hävdar kritiker att hon i överkant mörklagt känsliga områden. 

Vid en sammankomst i Eklektikerna Världsförbund i Geneve 1964 insjuknade han mystiskt strax efter en debatt med Sovjetunionens delegat angående dödshjälpens vara eller icke vara. 

På hedersplats i Jerusalem är han begravd. ´Han hjälpte oss, fast han inte begrep det själv´, lyder det israeliska slutomdömet." 

Richard Turpin: 

För egen del tycker jag att de svenska översättningarna håller en högre konstnärlig halt än originaltexterna. Översättarens Styggulf Mandelbergs antipatier har sannerligen lyft dem till världslitteratur. Jag tänker givetvis på "Drog ni mig baklänges nu?" Och "Inne i cirkeln ännu en gång". 

DR: 

Även om Bertram livligt uppskattade de gigantiska försäljningssiffrorna i Sverige var han en smula oroad över de svenska boktitlarna som han fann "tvetydiga". "Drog ni mig baklänges nu?" hette i original "Back To Memory Lane", medan "Inne i cirkeln än en gång" i original hette "Will The Circle Be Unbroken". 

RT: 

Jo. Jag tror ändå att titlarna ska läggas förläggaren till last. Men erkänner att jag måhända är ute på djupt vatten nu. 

RT: 

En sak jag undrar över är skandalen i efterdyningarna av boerkriget. Det tog ju slut 1902. Bertram föddes 1912. Hur länge varade dessa efterdyningar? Min son vill veta och jag har inget bra svar. Jag mumlade lite att vi fortfarande lever i dessa efterdyningar men att vi får hoppas på stiltje. Han lät sig icke nöjas. 

DR: 

Richard, enkelt, det har att göra med Van Veeteren III. Jag återkommer om detta. 

RT: 

Kan du göra det snart? 

DR: 

Richard, i sent 30-tal skrev Pontus Van Veeteren, även kallad Van Veeteren III en skrift som syftade till att ärerädda hans farfar, boerledaren Ludvig Van Veeteren. Boken i fråga hette "Farfar frihetens förkämpe". Detta föranledde Bertram att skriva ovan nämnda "Internstrid i imperialistfamiljen", en pamflett i vilken han hudflängde boerledaren i fråga. Förtrytelsen blev oerhörd, eftersom Bertram från högerhåll förväntades polemisera mot Stalinismen, och från vänsterhåll förväntades polemisera mot nazismen. 

RT: 

Men frågan gäller hur länge efterdyningarna är avgörande. Dessutom oroas jag över att du hänvisar till Pontus. Han dog nämligen av svampförgiftning i klostret San Gon Are, Mexico 1929. Se Pius pm till conciliet: Av med foliehatten, bäste bror. Diariefört 13 112 29. 

DR: 

"Diarienummer 13 112 29"? Verkar föga tillförlitligt. (Skrockar muntert.)

DR: 

I övrigt, återkommer! 

RT: 

Pius var enligt Vatikanen ärligare än Petrus, se "Pius brev till Mährarna vers 7 -87 samt apokryfen fan Vet. 

DR: 

Richard, i hastigheten (jag har under dagen varit sysselsatt med att skriva ett tal som HM Konungen inom kort ska hålla) gjorde jag mig skyldig till ett litet, men nog så förargligt skrivfel. Det skulle ha stått: 

"...i sent 30-tal publicerades postumt en skrift av Pontus Van Veeteren, även kallad Van Veeteren III. Denna skrift syftade till att ärerädda hans farfar, boerledaren Ludvig Van Veeteren." 

Polemiserandet mot den så kallade trean, förgrymmade särskilt en av de mer oborstade tories, nämligen lord Trelawney Rutherford von und zu Griepenwald. Lorden jämförde tilltaget med "att sparka på en död häst".