*
Inne på Aftonpressens centralredaktion satt Pelle Blyfot nattchef.
”Det här är ju fantastiskt”, kommenterade han professor Adelbaums försvinnande. ”Och sekreteraren tog han med sig också!”
Rosali Matterhorns försvinnande tillsammans med den kände skandalomsusade transplantationsprofessorn var ett kärt samtalsämne över hela västvärlden.
Den svarthåriga kvinnan i den röda kappan söktes tillsammans med den excentriske gentlemannen som hade svart hatt och tre jättelika koffertar i ljusbrunt läder.
”Vi gangstrar!”, utbrast Pelle Blyfot till sist.
Att ”gangstra” var tidningsjargong för att bära sig illa åt. Inte kanske ljuga, men göra något som inte var helt rätt.
Så här blev det på löpsedeln:
ADELBAUM
BESTIGER
MATTERHORN?
Nästa dag ringde det i Pelle Blyfots telefon.
”Fy fan, din jäva snusk-Hitler som skriver löpsedelsporr!”, skrek en manhaftig dam som sade sig tillhöra Grupp 8 och hette Malin Leek.
”Tror du att vi medvetna kvinnor tycker att det är ROLIGT när en av våra medsystrar blir kidnappad och våldtagen och styckad och dumpad i läderkoffert i Nybroviken?!”
”Varför just Nybroviken?”, utbrast den förvirrade och häpne Pelle Blyfot.
”Har du aldrig nånsin läst en deckare?”, skrek Malin Leek tillbaka. ”Läser du inte era egna kriminalreportage?”
”Ja, jo, men...”, stammade Pelle Blyfot.
Någon knackade honom på axeln. Det var Villis Vessla, en av tidningens yngre, smygande, halvegendomliga, halvgeniala, halvkorkade stjärnreportrar.
”Vi har fått tag på dem!”, flinade Vessla. ”Snart, menar jag.”
Utan krus hängde Pelle Blyfot av Malin Leek.
”Inga mörkertal här, om jag får be!”, röt han. ”Vem? Var? Hur?”
Vessla flinade igen.
”Vi har hittat chauffören som skjutsade dem. Snacket går om havsutsikt.”
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar