*
En sval lördagskväll ungefär ett år sedan var jag på en liten kubansk restaurang i min stadsdel. Medan jag väntade på min beställning, argumenterade jag med min fru i telefon. Hon och jag grälade om någon småsak. Jag avslutade samtalet med en förolämpning och lade på. En man som såg ut att vara tio år äldre än jag och som satt vid ett bord intill började tala till mig på spanska. Jag förstod bara delar av vad han sa, men han talade till mig med en förmanande uppsyn, som en lärare som skäller ut en elev och det var tydligt att han hade lyssnat på mitt samtal. En kvinna, som jag antar var hans fru, översatte lugnt hans ord till engelska.
En sval lördagskväll ungefär ett år sedan var jag på en liten kubansk restaurang i min stadsdel. Medan jag väntade på min beställning, argumenterade jag med min fru i telefon. Hon och jag grälade om någon småsak. Jag avslutade samtalet med en förolämpning och lade på. En man som såg ut att vara tio år äldre än jag och som satt vid ett bord intill började tala till mig på spanska. Jag förstod bara delar av vad han sa, men han talade till mig med en förmanande uppsyn, som en lärare som skäller ut en elev och det var tydligt att han hade lyssnat på mitt samtal. En kvinna, som jag antar var hans fru, översatte lugnt hans ord till engelska.
"Sir. Jag förstår inte mycket av vad ni sa", började
hon. "Men om det var er fru som ni pratade med, var er ton oacceptabel. En
man talar inte så till kvinnan han älskar, särskilt inte när andra lyssnar. Bete
er som en man, Sir. Det är mitt råd."
Och med det reste de sig och gick. I nästa stund var min
beställning färdig och när jag ätit klart hade jag glömt allt som killen sagt, fram
tills nu, när jag sitter i min tomma lägenhet.
(Published by kind permission from Alex Bosworth. ©A.
Bosworth ©Swedish translation Dennis Renfors)
*
