*
– Tycker du inte att du borde klä på dig?, frågade jag Rosalie som bara var klädd i sina trosor. Någonstans på vägen till mörkret under sängen hade citydressen ramlat av. Nu började jag bli lite irriterad på hennes breda bekantskapskrets som dök upp ur intet gång på gång.
- Det var ju du som nös av mig kläderna, fnittrade hon nervöst.
Detta skämt föll ej i god jord. Nu var det bråttom. Vi måste 1) Evakuera och 2) Göra oss av med mobilerna.
Under en nanosekund svor jag i mitt inre för att där skulle numret till kaninflickan obönhörligt gå förlorat.
- Klä på dig snabbt, medan jag visiterar den här gynnaren, väste jag i mungipan till Rosalie.
- Hör nu, inga tricks för ditt liv hänger på en skör tråd, sa jag till den nu nästan medvetslöse generaldirektören.
Jag lade beslag på hans körkort, ett diplomatpass och en pistol av märket Beretta.
- Man kan undra varifrån den här kompisen till dig dök upp, sa jag till Rosalie medan vi skyndade nedför trapporna.
Hon blev inte svaret skyldig.
- Han kom från våningen ovanför oss. De satt i krismöte.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar