*
- Du är det billigaste exempel jag sett på sensationsmakeri, fräste Rosalie.
Jag älskade att höra henne tala bildat.
Det hände alltför sällan.
Jag smålog.
- Smicker biter inte på mig.
- Men nu när vi ändå är ensamma kvar... sa jag, och lutade mig med ena armen mot dörrkarmen mitt i dörröppningen.
- Jag vet att en flicka som du obönhörligt dras till en slusk, fortsatte jag.
Jag höll masken, men inom mig höll jag på att spricka av skratt. Jag såg på henne att hon förstod att hon målat in sig ett hörn. För att vara mer exakt, ett duschhörn, med den typen av dusch som startar automatiskt när du kommer in närheten av den. Men det var inget hon visste om. Hennes hjärna arbetade för högtryck.
Förvisso hade stämningen mellan oss av och till varit laddad, men vi hade ännu inte korsat Rubicon...
Jag lät bomben explodera:
- Nairobi!, utbrast Rosalie och vacklade in i duschen.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar