Drömde i natt att jag gick förbi en liten butik/verkstad i Stockholm. Där inne satt ägaren, Mikael Wiehe. Jag gick in och sa att jag hade en bra låt som jag skrivit och som jag ville sjunga upp för honom.
Han var mycket motvillig, men jag tjatade och tjatade. Till sist sa han
"okej då".
Av någon anledning gick vi ut på gatan när han skulle höra mig. Jag visste att min nya låt var kanon.
När jag skulle börja sjunga, var det helt blankt i hjärnan. Jag kunde inte komma ihåg ett enda ord, inte en enda ton. Jag kom inte ens ihåg vad den handlade om. Det enda jag kom ihåg var att låten bestod av två verser.
"Kom igen", log Wiehe. Men kanske hade all min mentala kraft gått åt till att övertala honom att lyssna, för nu var min hjärnkapacitet nere på noll.
Wiehe strålade välvilligt mot mig. Han verkade ha all tid i världen att lyssna på mig.
Men inget hjälpte, den där låten var gone, gone, gone.
Av någon anledning gick vi ut på gatan när han skulle höra mig. Jag visste att min nya låt var kanon.
När jag skulle börja sjunga, var det helt blankt i hjärnan. Jag kunde inte komma ihåg ett enda ord, inte en enda ton. Jag kom inte ens ihåg vad den handlade om. Det enda jag kom ihåg var att låten bestod av två verser.
"Kom igen", log Wiehe. Men kanske hade all min mentala kraft gått åt till att övertala honom att lyssna, för nu var min hjärnkapacitet nere på noll.
Wiehe strålade välvilligt mot mig. Han verkade ha all tid i världen att lyssna på mig.
Men inget hjälpte, den där låten var gone, gone, gone.
©Dennis Renfors 2016.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar