*
Professor Adelbaum var håglös i dag.
I världen utanför var uppståndelsen stor efter hans försvinnande tillsammans med sin vackra sekreterare och tolk Rosali Matterhorn. De enda ledtrådarna var rykten från Stockholms undre värld.
Men det var vaga rykten, mycket vaga. ”Folk har bytt plats i skymningen vid nån kaj”, var det enda som polis och journalister lyckades fiska fram på samhällets skuggsida.
I själva verket var professor Adelbaum alltså vid liv, och Rosali Matterhorn också. Denna dag befann sig professorn halvliggande på rygg i en stor dubbelsäng på ett pensionat. Bakom honom fanns ett väldigt panoramafönster, som erbjöd en anslående havsutsikt.
Precis som på bilden i uppslagsboken låg professorn där med bar överkropp. Han tittade i taket. I blicken fanns föga av entusiasm, vilket för en utomstående betraktare skulle ha förefallit en smula egendomligt.
Professor Adelbaum hade nämligen sällskap i sängen.
På ömse sidor om hon låg på mage två vackra flickor i övre tonåren, båda i jeans och behå. Det var två prostituerade, som Rosali hade vidtalat. Hon månade nämligen om professorn.
Själv var hon just nu ute och shoppade.
Professorn tittade passivt i taket. Flickorna pysslade om honom efter bästa förmåga.
Det hjälpte nu inte.
Professor Adelbaum var håglös.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar