För ungefär 22 år sedan tvangs jag genomlida den arbetsmarknadspolitiska åtgärden Datorteket. Där fick jag lära mig litet
grann om Office-paketet och automatkaffe. Denna dikt kan sjungas till "Vi gå över daggstänkta berg".
•••
DATORTEKET
Här går jag på ett Datortek. Apati!
Och därför är jag kallsvettig och blek. Amnesti!
Jag finner inget nöje i att gå på detta löje,
men här går jag på ett Datortek. Sympati!
Jag går här för vatten och bröd. Slaveri!
Och drömmer mig iväg ifrån min nöd. Fantasi!
Men inga illusioner kväver mina sorgsna toner,
för jag går här för vatten och bröd. Horeri!
Här tvingas jag göra projekt. Idioti!
Ej konstigt att mitt psyke blir defekt. Terapi!
Jag måste i etapper slita hund bland blanka papper,
för här tvingas jag göra projekt. Parodi!
Jag plågas och smädas var dag. Pennalism!
Här inne på vårt statliga Gulag. Kommunism!
Det sägs att jag skall härdas och mot yrkesvärlden färdas,
när jag plågas och smädas var dag. Masochism!
Det finns inga hinder för mig. Optimism!
Ingen arbetsgivare kan säga nej. Eskapism!
Jag straffar dramaturger, presidenter och kirurger,
för det finns inga hinder för mig. Surrealism!
Men nu knäar jag inför min sits. Suicidal!
Och läkarna kör bort mig på en brits. Hospital!
Ja, till sist blev professionen att bli ved till kremationen,
när jag knäade inför min sits. Sensmoral!
•••
(© Andreas Judas Ekholm 2021. Publicerat genom välvilligt tillmötesgående av Andreas J. Ekholm.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar