(The Swimming Lesson)
Min far älskade havets fostran,
hur det kunde svälja dig hel,
spotta ut dig tuffare än du var innan.
Min kropps ben var förberedda för verbala tirader.
Jag höll min egen mun stängd som man gör
när man dyker in i den stora vågens vägg,
noga att inte svälja något av det sträva
skummet som flyter runt i den stålblå luften.
Men kroppens ben är envisa saker.
De är som barn som vägrar att tala
när deras fäder frågar dem något,
nedsänkta i röran och kroppens massa,
i denna mörka och hektiska berättelse. När jag var tre,
lärde min far mig att simma genom att kasta mig
i den djupa änden av en pool. Där drog
benen i min kropp ner mig mot avloppet.
Men, jag förväntades ta strid.
Så jag siktade mot vattnets osynliga strupe,
drog hårt I dess hår, klättrade på dess rygg
upp mot min far som stod på knä
på den förkalkade poolkanten,
och höll ut en arm mot mig.
Så jag gjorde vad han förväntade av mig:
Jag vägrade och drog undan min egen lilla kropp.
*
“The Swimming Lesson” ©Arminé Iknadossian
2017. Översättning: Dennis Renfors
Arminé Iknadossian bor i Pasadena,
Kalifornien. I andra halvan av mars 2017 är hon i Sverige och läser sina dikter
för publik.
*
