Intervju med Göran Palm

*Göran Palm, född 3 februari 1931, avliden 12 april 2016*

Inför hans 80-årsdag 2011 intervjuade jag honom för Norrtelje Tidning. Se artikeln nedan.

 Göran Palm i sitt hem på Söder i Stockholm. Foto: Dennis Renfors

I morfars Roslagen skrev han eposet.

I dag den 3 februari (2011) fyller han 80 år, den både fridsamme och stridbare författaren och diktaren på vänsterkanten, Göran Palm. Mycket av skrivandet har han utfört på Vätö. Där skaffade han ett hus 1984. Det innebar faktiskt ett slags återvändande.

Hans morfar Johan Viktor Laaf (senare Ekman) kom från Roslagen, närmare bestämt från Edebo. Som ung snickarlärling vandrade han runt och stannade i Köping, där han blev framgångsrik i snickeribranschen och i kommunpolitiken.

– Morfar var känd i hela Köping för sitt Roslagstemperament, säger Göran Palm. Han tillverkade både möbler och likkistor.

Göran Palms farfar var först polis och sedan vaktmästare på Saluhallen i Göteborg.

– Ofta fick hemlösa sova över hos familjen, för farmor hade ett starkt socialt engagemang, säger Göran Palm.

Hans föräldrar utbildade sig. Fadern blev präst och modern folkskollärare. Klassresan fullföljdes genom att dottern Monica (sedermera Boëthius) blev journalist och chefredaktör, liksom genom att sonen Göran tog en fil.kand i litteraturhistoria, praktisk filosofi och sociologi. Göran Palm blev först folkhögskolelärare och sedan skribent och poet.

Han drogs i politisk riktning. Boken ”En orättvis betraktelse” blev en jätteskräll när den kom 1966. För många läsare trädde bilden fram av oss i Nord som parasiter på länderna i Syd. Göran Palm blev en frontfigur i vänstern.

– Det var skillnad på att sitta och skriva i fred och att sedan ta konsekverna på debattmöten, säger han. Ofta var jag livrädd.

I slutet av 1960-talet ingick Göran Palm tillsammans med Jan Myrdal och Sara Lidman i en ledande trio av vänsterförfattare.

– Både Sara och Myrdal hade så starka röster att vi andra försökte sätta oss långt ifrån dem på mötena. ”Du är kanske för blyg för dina åsikter”, sa Sara till mig.

I ”En orättvis betraktelse” hade Göran Palm nämnt många länder.

– Så alla befrielsegrupper ville få med mig att tala, minns han. Det hände att jag sa att ”jag vet ju inte ens var ert land ligger”. De svarade att det gjorde inget, de ville ha mig för att locka folk.

– Jag förlorade min arbetsro på kuppen, berättar han. Men jag kom på en genial idé. Jag tog jobb i industrin, för det var ”fint” i vänsterkretsar. I ett år lödde och skruvade jag på Ericsson vid Telefonplan.

– Jag bodde vid Mariatorget och tunnelbanan till jobbet tog 10 minuter, säger han. Det här var som ett vilohem. Jag tjänade pengar och slapp göra bort mig som mötestalare. På fritiden kunde jag skriva i lugn och ro.

En sak som slog honom var att arbetarna inte var en enhetlig massa, som många i medelklassvänstern trodde. I själva verket var arbetskamraterna ett antal individer, alla med sina egenheter eller filosofier. Produkter av den här tiden var böckerna ”Ett år på LM” 1972 och ”Bokslut från LM” 1974.

– Andra halvan av 60-talet var den bästa tiden, säger Göran Palm. Sen blev det mer av ställningskrig och besserwisseri.

År 1984 påbörjade Göran Palm sitt diktverk ”Sverige En vintersaga”, skrivet på blankvers. Han färdades genom hela landet. Efter 20 år kom fjärde och sista delen ut. Många samtal ligger till grund för eposet.

Det mesta av Vintersagan har han skrivit på Vätö. Här finns en skildring från när han sommaren 1968 jobbade på pappersbruket i Hallstavik. Skulpturen av flickan utanför Sparbanken och serveringen med raggmunk och fläsk vid busstationen i Norrtälje tog han också in.

Förra året framfördes hans pjäsmonolog ”Sit Down Tragedy” framgångsrikt på Stockholms Stadsteater.

– Pjäsen handlar om miljöfrågor, som jag försökt plädera för i många år. Men de flesta människor verkar strunta i naturens ohälsa, upptagna som de är av sin egen hälsa.

Veteranpoet Palm skriver inte på något just nu. Men det vore inte förvånande om han presenterar något nytt framöver.

– Om jag är utsövd är jag optimist när jag vaknar, säger han. Då kan jag skriva mina fyra timmar, innan tröttheten och tvivlet sätter in på eftermiddagen.

©Dennis Renfors 2011-2016