Rosalie Cliffhanger, Ep. 2

(Skrivet med Jan S.)

*

- Jag ska minsann visa dig vem som kommer att rotera ut genom fönstret, vrålade den nu spritt nakne Eskil, och slet upp den rikt utsirade dörren mot hotellrummets balustrad.
Ett dånande av en värld i storm, nej orkan, ackompanjerade hans vredgade tonfall.

I samma ögonblick öppnades hotelldörren av den lättklädda pinglan jag beställt, hon i åtsittande trikåer och med kaninöron. "Kattis", en avläggare av superorkanen Katrine svepte i samma stund in genom dörren och slungade henne i famnen på Eskil, varvid de två tätt sammanslingrade snurrade ut över balustraden och bort mot hamnens skummare kvarter.

- Ja, i stort är det här handlingsförloppet, så som vi kunnat se på övervakningskameran. Varför den lade av i det mest kritiska ögonblicket vill jag inte spekulera om. Och varför Rikskrim inte vill, kan eller törs ge oss en adekvat bild av skeendet är så underligt, att jag häpnar. Kort sagt, jag begär avsked om inte jag i detta nu beviljas extraordinära befogenheter. Jag begär ett mandat som inte grundlagen tillåter, jag vet, men jag ser ingen annan råd. Frågan står: vinna eller försvinna...

Statsministern skruvade på sig, påtagligt försvagad. Vem hade trott att Jordbruksverkets generaldirektör var en inkarnerad Bonaparte? Ingen!

 

Storfräsarna med sina åtgärdspaket, långtidsplaneringar, korta och långa terminer och bordellhärvor, tror att de kan detaljreglera. Men jag, från min lägre utsiktspunkt, visste bättre. Det är inte storfräsarna som räddar mig när det krisar, nej det är MAKTERNA!
Det hade jag sett nyss, med mini-orkanen Kattis.
Rosalie stod fortfarande kvar i sina högklackade skor i badrummet. Jag släntrade nonchalant fram mot henne och lät oblygt min blick vandra över hennes kropp. Den mäktiga barmen hävdes upprört.

*

Rosalie Cliffhanger, Ep. 1

(Skriven med Jan S. och Eija Salminen.)
*
- Men var har du ditt case?, undrade Rosalie när hon öppnade hotellrumsdörren och släppte in mig.
Hon lade just sista handen vid en Powerpointpresentation.
- Jag är inte säker på att jag har något case, svarade jag och stängde dörren.

- Inte det?, frågade hon med en för mig oväntad kyla i rösten. Du missade min presentation, fortsatte hon efter en kort, alldeles för kort paus. Vi är övertygade, nej, vi vet vad du har för case 

... fortsatte Eskil, som jag först nu blev pinsamt varse. 

Jag hade redan börjat dra av mig slipsen, men hejdade mig mitt i rörelsen. 

Jag råkade få en skymt av mig själv i spegeln genom den öppna dörren till badrummet. 

Mitt orakade ansikte kontrasterade mot de perfekta deodorerade karriärmänniskorna mitt framför mig. 

-Du, din, dig, din, du, din, din dig du känner jag, vrålade Eskil plötsligt med en styrka som om uttrycket "nordmännens raseri" vigts för att beskriva just Eskil, just nu. 

Mmmig? stammade jag fram. 

- Ja min vän, dig fyllde Rosalie i, sådana som du går det tretton på dussinet av! Vi har läst dig som en öppen bok, idiot, sa hon som om vi nu var färdiga med varandra. Vilket givetvis inte var fallet. 

I en ingivelse ändrade jag attityd... 

Jag log mot Rosalie: 
- Jag kände först inte igen dig med kläderna på! 

Eskil stod handfallen. Det här fanns inte i hans manual. 

- Jaså, inte det? Jaså, inte det? Nå väl, om du känner dig bekvämare utan kläder, Rosalie, så ta av dig dom då, fick han i alla fall ur sig. Jag kan göra dig sällskap, sa han, fortfarande vred och röd, medan han slet upp skjortan utan att först lossa på slipsen. 

Rosalie stirrade på Eskil, och tog sedan några snabba steg mot badrumsdörren. 

Jag smålog och tänkte: "Killen håller på att få spel, undrar om jag kan få honom att rotera ut genom fönstret." 

Ibland är steget mellan tänkt och sagt kort för mig. Därför sa jag högt "killen håller på att få spel, undrar om jag kan få honom att rotera ut genom fönstret." Reaktionen dröjde, men den kom. Obönhörlig och monumental... 
*

Don't You Tell Us He Laughed

(On bus home, November 28, 2012, at 6.18 PM. English words can be sung to melody "Take This Hammer".)

*
Och alla dom små, små, små
sa till Stora Grå, Grå, Grå:
Visst är han slut, slut, slut
så hjärtat hoppar ut, ut, ut

Säg, visst är han väl det?!

We must ask you: Was he crying?
We must ask you: Was he crying?
We must ask you: Was he crying?
Don't tell us he laughed, Lord Lord
Don't you tell us he laughed
*

Funeral Device

*
(Written Saturday, November 24, 2012 at 5:36 PM on bus home from work.)

sing the Go No More
Funeral Device
always übersmart
always übersmart

in the Huang Ho
never ask me twice
where the Buffalos Go
where the Buffalos go

...

Fatto Fatto
all the Girls are here
all from Wilfridshere
Fatto, send My Motto
down to Otto
who told me good-bye
in the Stratosphere
*

Message in short

*

Först hade han mål i mun,
sen stack han och gömde sig i brunn

my message in short goes like follows:

Work that sucker to death, come on now

work that sucker to death clap clap

Work that sucker to death, come on now

work that sucker to death clap clap

*

Messing With My Brain

*
(Written August 1, 2011, at 8.12 AM.)

sweet Darling
Charlotta
is messing
with my brain
but she won't be
messing again

...now Flagstaff
can you take me
to the Dome?
*

Rosa slott

XXX
Nu, alla barn ska ni få höra en spännande saga!
Det var en gång en liten flicka som satt och grät på en sten.
Då kom det en rik farbror förbi och frågade:
- Varför gråter du, min lilla vän?
Hon snyftade och bet sig olyckligt i läppen.
- Jo, jag gråter för att jag har inte något rosa slott, sa hon.
- Ta det lugnt, det ska jag ordna, sa den rika farbrorn.

Och han började jobba. Han jobbade och jobbade och jobbade. Ja, han jobbade så hårt att han blev alkoholist!
Till slut hade han byggt ett så stort och fint slott med tinnar och torn. Och det hade en så fin, rosa färg.
Var så god, här har du ditt rosa slott, med betjänter och allt, sa han till flickan.
Hon strålade som en sol.
- Men menar du verkligen det?! Åh, jag blir så jätte-jätte-jätteglad!
Så sa hon och pussade farbrorn på munnen.

Farbrorn gick omkring och tänkte:
- Jaha, nu är alla mina pengar slut och jag har knäckt ryggen med allt slit och släp och jag är gravt alkad, men det var det värt för att se tösen glad.

En tid senare gick han förbi det rosa slottet. Flickan satt utanför och grät medan en bekymrad betjänt fläktade henne med en palmruska.
- Men varför gråter du nu, min lilla vän?, frågade han.
Hon snyftade och bet sig i läppen igen.
- Jo, jag gråter för att jag har inte något ljusblått slott, svarade hon.

Ja, det var en riktig saga, det!
Vilken tur att det bara var en saga.
Eller?
XXX

Känslan

* 
Känslan när nån som man egentligen inte känner håller en lång vältalig moralpredikan som avrundas med att "du som haft en mycket lyckligare barndom än jag" och man frågar "hur menar du?" och moralsnackaren utan ett ord försvinner vid horisonten. 
*

Nödrim och sakrament

*
(Skrivet med Karin Persson den 5 november 2012, cirka klockan  09.30-17.30.)

Först hade han värsta svadarn,
sen gick han under radarn! 

När han började på labbet,
la han till med värsta flabbet 

Först hängde han på mig ett sänke, 
sen bytte han namn till Benke 

Varje måndag gick han ut,
osäker på var livet tog slut 

Först gaffla´ han om dom sju sakramenten, 
sen stängde han av alla elementen! 

När han vände sig om, var det ingen som såg,
ingen han störde, bara något han för sitt inre hörde

*