(Onsdag den 21 juli 2010 klockan 05.45, yrvaken.)
För så länge sedan
har folk gjort sig breda
Timur Lenk på freda´
Sacré-Cœur på lörda´
Sedan urminnes tider
har det varit strider
ständigt folk som lider
eller bara vill mörda
lördag 31 juli 2010
måndag 26 juli 2010
Sergio Stuparich, intervju 1978
Fantastiskt! År 1978 intervjuade jag filosofen och författaren Sergio Stuparich, flykting från Chile. Tisdagen den 20 juli i år fick jag kontakt med honom, via Facebook. Han mindes intervjun och att jag mot slutet frågat vad han önskade mest. Hans svar var att han önskade att boken skulle ges ut i Chile. Så skedde till slut, 2008!
Hans roman heter "Den som inte känner oss, känner inte Chile".
Jag ska senare lägga ut ett foto jag tog av Sergio Stuparich vid intervjutillfället.
Här kommer min 1978-intervju, som utgör efterord till den svenska utgåvan av romanen:
INTERVJU MED SERGIO STUPARICH
- I den här boken Den som inte känner oss, känner inte Chile, vill jag visa hur det kommer sig att överklass- och medelklassmänniskor kunde stöda Allenderegimen, säger Sergio Stuparich. Bakgrunden var en lång politisk utveckling i landet.
- De olika klasserna som stödde Allende gjorde det av olika skäl. Ett av vänsterns fel i Chile var att inte förstå den saken. Vissa medelklass- och överklassmänniskor som stödde Allende, gjorde det därför att de individuellt ville göra karriär i statsmaskineriet och ta över apparaten inifrån. Och de ville inte ens göra ”socialistisk karriär”, utan jobba precis som de gamla byråkraterna gjort. Arbetarna, däremot, stödde Allende av helt andra skäl.
- Det chilenska folket är mycket politiserat, säger Stuparich. Chilenarna vill förstå sitt samhälle. De har lärt mycket av perioden 1970-73 och om vad statsmakten och revolutionen innebär. Och de är mer eller mindre tvungna att att förstå vilket samhälle de lever i. Militären vill utplåna folkets medvetenhet.
- Kommer detta att lyckas?
- Naturligtvis inte, svarar Stuparich med eftertryck. Men problemen är stora. Militären har lyckats etablera ett system där man inte kan kommunicera med varandra. Här råder rädsla och social uppsplittring. Man ser inget alternativ till juntan.
- Juntan använder hungern och terrorn som sitt främsta sociala och ekonomiska vapen. Och det finns dåligt förtroende mellan grannarna. Man törs inte hävda någon ståndpunkt. Man terroriseras av rädsla för tjallare. Men detta är fascismen i ett nötskal.
- Vi kan jämföra med Italien runt 1920 och de fascistiska bokbålen. Att bränna böcker ingår i en politisk metod som till sist också leder till att människor inte vågar prata med varandra. Fascismens grundläggande strävan är att slå sönder all social kontakt.
- All arbetarorganisering?
-Ja. Och om man ser till vilka som har blivit mördade i Chile, ser man att de flesta inte alls har varit politiskt aktiva. Polisen har med flit mördat och torterat oskyldiga. Det är ett mycket effektivt sätt att sprida terrorn.
- Du är filosof från Tekniska Universitetet i Santiago de Chile. Som läget ser ut i dag, måste man kanske vara filosof? För att ha de stora perspektiven klart för sig?
- Ja. Jag försöker. Det finns för många myter bland de chilenska vänsterpartierna. Många partier i exil är rätt knepiga. De har nämligen upplevt ett nederlag. Och de letar efter lösningar på traditionella problem i Chiles vänster. För närvarande står jag fri organisatoriskt. Mina filosofiska kunskaper tillsammans med min egna erfarenheter ge mig möjlighet att se klart och förklara.
- Du säger att det finns myter i chilenska vänstern?
- Ja, de politiska partierna i Chile är nu fångade i pragmatism. Och det leder till opportunism för att de har en så teoretisk syn. Har man en marxistisk och leninistisk syn, inser man att armén är till för att stöda systemet. Armén kommer att använda våld mot systemets motståndare. Vissa partier förstod inte den principen, och det finns partier som ännu inte har förstått den.
- Armén tillåter inte någon social kontakt mellan människorna, betonar Stuparich igen. Men vissa vänstergrupper säger att enda sättet att gå emot juntan är genom organisering. I ren desperation ordnar de fotbollsklubbar. De kör huvudet i väggen.
- Men du talade nyss om den splittring som finns mellan människor, att man knappt vågar prata med varandra. Då är det väl naturligt att uppmana folk att bilda fotbollsklubbar och liknande?
- Nej, det är meningslöst! Enda sättet att kasta över ända fasciststyret är att ge folket en sådan medvetenhet som gör att det kan stå mot hunger och terror. Det är den personliga, subjektiva styrkan det handlar om.
- Om en verklig rörelse växer fram, så kommer den ur folket. Historien visar att ingen rörelse har behövt politiska organisationer. Det är farligt att delegera ansvaret för motståndet till politiska organisationer. Det är farligt därför att fascismen har kapat banden mellan folket och organisationerna.
- Man kan inte propagera för en organisering i ett politiskt parti. Partier blir viktiga först när fascismen är störtad och partierna kan anknyta till folkets egen uppvaknade, sociala medvetenhet.
- Franco är död. Mussolini är död. Men hur långt har folket i de länderna kommit för den skull? Utan en allvarlig motvilja mot diktatorernas idéer kommer folket ingen vart. Den viktigaste uppgiften för Chiles del är att ge varje människa en känsla för hennes personliga kapacitet att stå emot förtrycket. Men om man för jämnan propagerar: ”Organisera dig!”, ”gå med i en fotbollsklubb!”, ”strejka!” och så vidare, kommer man ingen vart. Det visar historien. Somliga lär sig aldrig.
- Man måste ge Chiles folk idéer om vägen till befrielse och visa på att frihet finns på andra håll. De idéerna kan hela världen ge. Det är viktigt att organisationer i länder som Sverige, England och Tyskland arbetar för att idéer utifrån kommer till Chile via exempelvis böcker och radio. De länderna åtnjuter stort anseende i Chile.
Apropå radio beklagar Stuparich att Radio Moskva har monopol på all antijuntainformation via radio till chilenarna. Och han berättar hur han satt med några kamrater i Italien och skickade politiska brev om hur exempelvis italienska socialistpartiet ser på den chilenska situationen.
- Vi hade en telefonkatalog över Santiago de Chile. Vi tog ut vart sjätte namn, och till dem skickade vi breven. Sådan saker är viktiga.
- När det gäller partierna, vill jag förtydliga mig. Jag menar inte att det är fel att gå in i ett parti. (Jag är ingen anarkist.) Jag säger bara att det inte är nödvändigt. Man måste själv uttrycka vad man känner gentemot systemet. Det kan gälla matpriser eller vad som helst. Man måste utgå från sin egen situation.
Vi pratar om Pinochet och diktaturregeringen.
- Visserligen har morden och tortyren minskat i omfattning. Men juntan sitter just nu stabilare än tidigare. Det har blivit ännu sämre ställt med demokratiska fri- och rättigheter sedan Pinochet eliminerade Leigh i flygvapnet. Leigh var nämligen motståndare till den politiska polisen, som bland annat mördade två för detta Allendeministrar, som var i landsflykt. Leigh uteslöts ur både juntan och flygvapnet. Sammanlagt har nu ungefär 20 flyggeneraler eliminerats av Pinochet. För tre år sen fanns det några politiska partier (som Kristdemokraterna och PIR) som var tillåtna, men var förbjudna att agera. Nu får de inte ens existera. Deras kader går i landsflykt eller hamnar i fängelse.
- Vad kommer att ske i Chile? Kommer det att bli sämre innan det blir bättre?
- Det vet jag inte. En sak är i alla fall klar. Snart kommer Pinochet att fällas genom en kupp. Men det kommer inte att bli som exempelvis kommunistpartiet hoppas. Det kommer inte att bli som Peru, där vänstermilitären tog makten. I Chile är nämligen alternativen förbrukade.
- Vad vill du säga mer om din bok?
- Bara att jag hoppas att den ska nå fram till Chile. Den finns utgiven på åtskilliga språk, men faktiskt ännu inte på spanska.
- Vilket var Allendes största misstag?
- Det berättar jag i boken. Jag är mycket kritisk när det gäller Allendes roll och hela rörelsens misstag.
(Jag gjorde intervjun 1978, någonstans efter den 24 juli. I intervjun nämner Sergio Stuparich att flyggeneral Leigh fått sparken, och det skedde det datumet.)
Ovanstående intervju är alltså skriven av mig Dennis.
Till boken hör också ett förord. Jag minns inte vem som skrev det, men jag tar med det här på bloggen. Om någon har invändningar, tar jag bort det. Så här lyder alltså förordet:
Sergio Stuparich, som har skrivit denna levande roman om klasskampen i Chile, föddes i Santiago de Chile 1943.
Han läste filosofi på universitetet, och arbetade sedan som lärare i tre år. 1967 reste han till Europa, där han arbetade och studerade i bland annat Jugoslavien och Sverige.
Efter återkomsten till Chile 1970 arbetade han aktivt bland slumområdenas invånare. Stuparich deltog aktivt i flera jordockupationer och stod också en tid i spetsen för ett läger som upprättats på ockuperad jord. Han arbetade aktivt i Socialistpartiet. Stuparich undervisade senare på ett privat gymnasium, som ockuperades av elever och lärare. Dessa valde Stuparich till rektor för skolan som nu kallades Che Guevara-skolan. Fram till 1972 lyckades skolan hålla stånd mot undervisningsministeriets påtryckningar och fascisternas hot. Därefter återvände Stuparich till Santiagos universitet, nu som lärare. Där blev han vald till ordförande för de vänsterorienterade filosofilärarnas front, och bedrev kurser i dialektisk materialism för arbetare. 1973 utnämndes Stuparich till professor i filosofi vid Tekniska högskolan i Santiago.
Efter kuppen 1973 lyckades Stuparich leva under jorden i en månad, innan han tvingades söka asyl på den italienska ambassaden i Santiago. Under de sju månader han vistades på ambassaden skrev han den här romanen, som sedan smugglades ut ur Chile. Först i maj 1974 fick Stuparich utresetillstånd. Men just som flygplanet skulle lyfta blev han och tre andra oppositionella utdragna ur planet för att bli förhörda. Försöket att hålla kvar Stuparich misslyckades dock, tack vare några diplomaters ingripande. Två veckor senare kunde alla fyra lämna Chile.
Stuparich kom sedan till Italien där han fick politisk asyl. Där har han varit verksam som lärare. Sedan snart ett år (alltså från sommaren/hösten 1977) befinner sig Stuparich i Sverige. Här vill han gärna stanna, eftersom delar av hans familj, bland andra hans mor och syster, bor här. I skrivande stund är det dock osäkert om Stuparich kommer att få uppehållstillstånd i Sverige.
Den som inte känner oss, känner inte Chile har tidigare kommit ut på tyska, holländska, flamländska och danska.
I boken möter vi Ramón, Maria Paz och Felipe, som var och en ger sin version av händelserna i Chile.
Om boken säger författaren själv:
”Personerna är uppdiktade i den mån de förvandlas till klassymboler, men i övrigt är de verkliga då de underkastas de objektiva betingelser som boken beskriver. De flesta namn, byar och gator svarar överhuvudtaget inte mot verkligheten - gjorde de det skulle det kunna ge anledning till polisanmälningar eller kunna tjäna som förevändning för repressalier mot de kamrater som fortfarande befinner sig i Chile, inom räckhåll för juntan.”
***
Kommentar av Dennis 2010:
Vad gäller Chile och militärdiktaturen - jämför gärna ovanstående intervju från 1978 med den intervju jag gjorde åtta år senare, med Jerry Scott, kulturattaché och förstesekreterare vid USA:s ambassad i Stockholm:
KLICKA HÄR!
Hans roman heter "Den som inte känner oss, känner inte Chile".
Jag ska senare lägga ut ett foto jag tog av Sergio Stuparich vid intervjutillfället.
Här kommer min 1978-intervju, som utgör efterord till den svenska utgåvan av romanen:
INTERVJU MED SERGIO STUPARICH
- I den här boken Den som inte känner oss, känner inte Chile, vill jag visa hur det kommer sig att överklass- och medelklassmänniskor kunde stöda Allenderegimen, säger Sergio Stuparich. Bakgrunden var en lång politisk utveckling i landet.
- De olika klasserna som stödde Allende gjorde det av olika skäl. Ett av vänsterns fel i Chile var att inte förstå den saken. Vissa medelklass- och överklassmänniskor som stödde Allende, gjorde det därför att de individuellt ville göra karriär i statsmaskineriet och ta över apparaten inifrån. Och de ville inte ens göra ”socialistisk karriär”, utan jobba precis som de gamla byråkraterna gjort. Arbetarna, däremot, stödde Allende av helt andra skäl.
- Det chilenska folket är mycket politiserat, säger Stuparich. Chilenarna vill förstå sitt samhälle. De har lärt mycket av perioden 1970-73 och om vad statsmakten och revolutionen innebär. Och de är mer eller mindre tvungna att att förstå vilket samhälle de lever i. Militären vill utplåna folkets medvetenhet.
- Kommer detta att lyckas?
- Naturligtvis inte, svarar Stuparich med eftertryck. Men problemen är stora. Militären har lyckats etablera ett system där man inte kan kommunicera med varandra. Här råder rädsla och social uppsplittring. Man ser inget alternativ till juntan.
- Juntan använder hungern och terrorn som sitt främsta sociala och ekonomiska vapen. Och det finns dåligt förtroende mellan grannarna. Man törs inte hävda någon ståndpunkt. Man terroriseras av rädsla för tjallare. Men detta är fascismen i ett nötskal.
- Vi kan jämföra med Italien runt 1920 och de fascistiska bokbålen. Att bränna böcker ingår i en politisk metod som till sist också leder till att människor inte vågar prata med varandra. Fascismens grundläggande strävan är att slå sönder all social kontakt.
- All arbetarorganisering?
-Ja. Och om man ser till vilka som har blivit mördade i Chile, ser man att de flesta inte alls har varit politiskt aktiva. Polisen har med flit mördat och torterat oskyldiga. Det är ett mycket effektivt sätt att sprida terrorn.
- Du är filosof från Tekniska Universitetet i Santiago de Chile. Som läget ser ut i dag, måste man kanske vara filosof? För att ha de stora perspektiven klart för sig?
- Ja. Jag försöker. Det finns för många myter bland de chilenska vänsterpartierna. Många partier i exil är rätt knepiga. De har nämligen upplevt ett nederlag. Och de letar efter lösningar på traditionella problem i Chiles vänster. För närvarande står jag fri organisatoriskt. Mina filosofiska kunskaper tillsammans med min egna erfarenheter ge mig möjlighet att se klart och förklara.
- Du säger att det finns myter i chilenska vänstern?
- Ja, de politiska partierna i Chile är nu fångade i pragmatism. Och det leder till opportunism för att de har en så teoretisk syn. Har man en marxistisk och leninistisk syn, inser man att armén är till för att stöda systemet. Armén kommer att använda våld mot systemets motståndare. Vissa partier förstod inte den principen, och det finns partier som ännu inte har förstått den.
- Armén tillåter inte någon social kontakt mellan människorna, betonar Stuparich igen. Men vissa vänstergrupper säger att enda sättet att gå emot juntan är genom organisering. I ren desperation ordnar de fotbollsklubbar. De kör huvudet i väggen.
- Men du talade nyss om den splittring som finns mellan människor, att man knappt vågar prata med varandra. Då är det väl naturligt att uppmana folk att bilda fotbollsklubbar och liknande?
- Nej, det är meningslöst! Enda sättet att kasta över ända fasciststyret är att ge folket en sådan medvetenhet som gör att det kan stå mot hunger och terror. Det är den personliga, subjektiva styrkan det handlar om.
- Om en verklig rörelse växer fram, så kommer den ur folket. Historien visar att ingen rörelse har behövt politiska organisationer. Det är farligt att delegera ansvaret för motståndet till politiska organisationer. Det är farligt därför att fascismen har kapat banden mellan folket och organisationerna.
- Man kan inte propagera för en organisering i ett politiskt parti. Partier blir viktiga först när fascismen är störtad och partierna kan anknyta till folkets egen uppvaknade, sociala medvetenhet.
- Franco är död. Mussolini är död. Men hur långt har folket i de länderna kommit för den skull? Utan en allvarlig motvilja mot diktatorernas idéer kommer folket ingen vart. Den viktigaste uppgiften för Chiles del är att ge varje människa en känsla för hennes personliga kapacitet att stå emot förtrycket. Men om man för jämnan propagerar: ”Organisera dig!”, ”gå med i en fotbollsklubb!”, ”strejka!” och så vidare, kommer man ingen vart. Det visar historien. Somliga lär sig aldrig.
- Man måste ge Chiles folk idéer om vägen till befrielse och visa på att frihet finns på andra håll. De idéerna kan hela världen ge. Det är viktigt att organisationer i länder som Sverige, England och Tyskland arbetar för att idéer utifrån kommer till Chile via exempelvis böcker och radio. De länderna åtnjuter stort anseende i Chile.
Apropå radio beklagar Stuparich att Radio Moskva har monopol på all antijuntainformation via radio till chilenarna. Och han berättar hur han satt med några kamrater i Italien och skickade politiska brev om hur exempelvis italienska socialistpartiet ser på den chilenska situationen.
- Vi hade en telefonkatalog över Santiago de Chile. Vi tog ut vart sjätte namn, och till dem skickade vi breven. Sådan saker är viktiga.
- När det gäller partierna, vill jag förtydliga mig. Jag menar inte att det är fel att gå in i ett parti. (Jag är ingen anarkist.) Jag säger bara att det inte är nödvändigt. Man måste själv uttrycka vad man känner gentemot systemet. Det kan gälla matpriser eller vad som helst. Man måste utgå från sin egen situation.
Vi pratar om Pinochet och diktaturregeringen.
- Visserligen har morden och tortyren minskat i omfattning. Men juntan sitter just nu stabilare än tidigare. Det har blivit ännu sämre ställt med demokratiska fri- och rättigheter sedan Pinochet eliminerade Leigh i flygvapnet. Leigh var nämligen motståndare till den politiska polisen, som bland annat mördade två för detta Allendeministrar, som var i landsflykt. Leigh uteslöts ur både juntan och flygvapnet. Sammanlagt har nu ungefär 20 flyggeneraler eliminerats av Pinochet. För tre år sen fanns det några politiska partier (som Kristdemokraterna och PIR) som var tillåtna, men var förbjudna att agera. Nu får de inte ens existera. Deras kader går i landsflykt eller hamnar i fängelse.
- Vad kommer att ske i Chile? Kommer det att bli sämre innan det blir bättre?
- Det vet jag inte. En sak är i alla fall klar. Snart kommer Pinochet att fällas genom en kupp. Men det kommer inte att bli som exempelvis kommunistpartiet hoppas. Det kommer inte att bli som Peru, där vänstermilitären tog makten. I Chile är nämligen alternativen förbrukade.
- Vad vill du säga mer om din bok?
- Bara att jag hoppas att den ska nå fram till Chile. Den finns utgiven på åtskilliga språk, men faktiskt ännu inte på spanska.
- Vilket var Allendes största misstag?
- Det berättar jag i boken. Jag är mycket kritisk när det gäller Allendes roll och hela rörelsens misstag.
(Jag gjorde intervjun 1978, någonstans efter den 24 juli. I intervjun nämner Sergio Stuparich att flyggeneral Leigh fått sparken, och det skedde det datumet.)
Ovanstående intervju är alltså skriven av mig Dennis.
Till boken hör också ett förord. Jag minns inte vem som skrev det, men jag tar med det här på bloggen. Om någon har invändningar, tar jag bort det. Så här lyder alltså förordet:
Sergio Stuparich, som har skrivit denna levande roman om klasskampen i Chile, föddes i Santiago de Chile 1943.
Han läste filosofi på universitetet, och arbetade sedan som lärare i tre år. 1967 reste han till Europa, där han arbetade och studerade i bland annat Jugoslavien och Sverige.
Efter återkomsten till Chile 1970 arbetade han aktivt bland slumområdenas invånare. Stuparich deltog aktivt i flera jordockupationer och stod också en tid i spetsen för ett läger som upprättats på ockuperad jord. Han arbetade aktivt i Socialistpartiet. Stuparich undervisade senare på ett privat gymnasium, som ockuperades av elever och lärare. Dessa valde Stuparich till rektor för skolan som nu kallades Che Guevara-skolan. Fram till 1972 lyckades skolan hålla stånd mot undervisningsministeriets påtryckningar och fascisternas hot. Därefter återvände Stuparich till Santiagos universitet, nu som lärare. Där blev han vald till ordförande för de vänsterorienterade filosofilärarnas front, och bedrev kurser i dialektisk materialism för arbetare. 1973 utnämndes Stuparich till professor i filosofi vid Tekniska högskolan i Santiago.
Efter kuppen 1973 lyckades Stuparich leva under jorden i en månad, innan han tvingades söka asyl på den italienska ambassaden i Santiago. Under de sju månader han vistades på ambassaden skrev han den här romanen, som sedan smugglades ut ur Chile. Först i maj 1974 fick Stuparich utresetillstånd. Men just som flygplanet skulle lyfta blev han och tre andra oppositionella utdragna ur planet för att bli förhörda. Försöket att hålla kvar Stuparich misslyckades dock, tack vare några diplomaters ingripande. Två veckor senare kunde alla fyra lämna Chile.
Stuparich kom sedan till Italien där han fick politisk asyl. Där har han varit verksam som lärare. Sedan snart ett år (alltså från sommaren/hösten 1977) befinner sig Stuparich i Sverige. Här vill han gärna stanna, eftersom delar av hans familj, bland andra hans mor och syster, bor här. I skrivande stund är det dock osäkert om Stuparich kommer att få uppehållstillstånd i Sverige.
Den som inte känner oss, känner inte Chile har tidigare kommit ut på tyska, holländska, flamländska och danska.
I boken möter vi Ramón, Maria Paz och Felipe, som var och en ger sin version av händelserna i Chile.
Om boken säger författaren själv:
”Personerna är uppdiktade i den mån de förvandlas till klassymboler, men i övrigt är de verkliga då de underkastas de objektiva betingelser som boken beskriver. De flesta namn, byar och gator svarar överhuvudtaget inte mot verkligheten - gjorde de det skulle det kunna ge anledning till polisanmälningar eller kunna tjäna som förevändning för repressalier mot de kamrater som fortfarande befinner sig i Chile, inom räckhåll för juntan.”
***
Kommentar av Dennis 2010:
Vad gäller Chile och militärdiktaturen - jämför gärna ovanstående intervju från 1978 med den intervju jag gjorde åtta år senare, med Jerry Scott, kulturattaché och förstesekreterare vid USA:s ambassad i Stockholm:
KLICKA HÄR!
tisdag 20 juli 2010
Han gjorde allting helt rätt
(Skrivet tisdag 20 juli 2010.)
Han gjorde allting helt rätt. Tror deras stil kallas grunge eller street. Han var väl cirka 20 och kysste flickan som klev av bussen. Han hade sommarkläder med nån liten lustig tyghatt och axelremsväska och shorts som nådde nedanför knäna.
Hon – var hon vacker? Ja, kanske, i vilket fall var hon ung frisk och sund. Och läcker. Hon hade dreadlocks inflätade, små tunna shorts, hade knäskydd och verkade vältränad och hade ett mörkt spexande skratt. Verkade gilla att clowna.
De gick hand i hand och han kysste henne då och då.
Ja, han gjorde som sagt allting rätt.
I andra ringhörnan, förlåt i andra kvarteret, ser vi tönten. Inte fan gick han och kysste vacker flicka.
Nej, han satt och lallade med sin lilla mamma. Snälla mamma, kan du lova mig nu att du ska inte begå självmord?
Snälla mamma du är världens finaste, men du vet det blir så hemskt om du gör om det där hemska du försökte för tänk hur ska alla mina småsyskon klara sig då?
Snälla mamma, kan du lova riktigt riktigt säkert nu att du kommer inte att begå självmord?
Och lilla mamma snyftar tappert och säger att det är ingen fara nu jag är stark och det var bara en tillfällig knäpp jag fick så nu kan du verkligen verkligen lita på att inte ska jag göra nåt så dumt som att gå över kanten om man säger bara för att min man, ja jag vet att ni aldrig har dragit jämt så bra, bara för att han har träffat en slyna nu och bara lämnat mig så här.
Och tönten lallar och lallar att vi ska hjälpas åt och jag ska ta hand om dig och lova lova lova nu att inte begå självmord igen. Och tönten kommer att låta livet bara passera förbi när han försöker hålla den där under armarna.
Mitt budskap till tönten är: Lägg ner! Flytta hemifrån! Bo på soffan hos en kompis, bo under en gran, vad som helst men DRA NU!
FATTA att om du stannar och ska ta det här malandet måste du banka i dig 70 tankvagnar sprit och 70 ton droger, du måste ha pålkran för att banka in hela skiten i hjärnan, och det bara håller inte.
Tänk dig själv, TÄNK TILL! 70 tankvagnar och 70 ton. Det finns inte en teknisk chans att du överlever, finns inte en kemisk chans, finns inte en sexuell chans, finns inte en moralisk, biologisk eller metafysiskt chans.
Du är redan DÖD om du inte kliver av nu.
Använd huvudet och LÄGG NER.
LÄGG NER.
Alltså fatta, hon kommer med 99 procents sannolikhet inte att begå självmord. Om hon ändå gör det, är det hennes beslut.
LÄGG NER
LÄGG NER
LÄGG NER
Han gjorde allting helt rätt. Tror deras stil kallas grunge eller street. Han var väl cirka 20 och kysste flickan som klev av bussen. Han hade sommarkläder med nån liten lustig tyghatt och axelremsväska och shorts som nådde nedanför knäna.
Hon – var hon vacker? Ja, kanske, i vilket fall var hon ung frisk och sund. Och läcker. Hon hade dreadlocks inflätade, små tunna shorts, hade knäskydd och verkade vältränad och hade ett mörkt spexande skratt. Verkade gilla att clowna.
De gick hand i hand och han kysste henne då och då.
Ja, han gjorde som sagt allting rätt.
I andra ringhörnan, förlåt i andra kvarteret, ser vi tönten. Inte fan gick han och kysste vacker flicka.
Nej, han satt och lallade med sin lilla mamma. Snälla mamma, kan du lova mig nu att du ska inte begå självmord?
Snälla mamma du är världens finaste, men du vet det blir så hemskt om du gör om det där hemska du försökte för tänk hur ska alla mina småsyskon klara sig då?
Snälla mamma, kan du lova riktigt riktigt säkert nu att du kommer inte att begå självmord?
Och lilla mamma snyftar tappert och säger att det är ingen fara nu jag är stark och det var bara en tillfällig knäpp jag fick så nu kan du verkligen verkligen lita på att inte ska jag göra nåt så dumt som att gå över kanten om man säger bara för att min man, ja jag vet att ni aldrig har dragit jämt så bra, bara för att han har träffat en slyna nu och bara lämnat mig så här.
Och tönten lallar och lallar att vi ska hjälpas åt och jag ska ta hand om dig och lova lova lova nu att inte begå självmord igen. Och tönten kommer att låta livet bara passera förbi när han försöker hålla den där under armarna.
Mitt budskap till tönten är: Lägg ner! Flytta hemifrån! Bo på soffan hos en kompis, bo under en gran, vad som helst men DRA NU!
FATTA att om du stannar och ska ta det här malandet måste du banka i dig 70 tankvagnar sprit och 70 ton droger, du måste ha pålkran för att banka in hela skiten i hjärnan, och det bara håller inte.
Tänk dig själv, TÄNK TILL! 70 tankvagnar och 70 ton. Det finns inte en teknisk chans att du överlever, finns inte en kemisk chans, finns inte en sexuell chans, finns inte en moralisk, biologisk eller metafysiskt chans.
Du är redan DÖD om du inte kliver av nu.
Använd huvudet och LÄGG NER.
LÄGG NER.
Alltså fatta, hon kommer med 99 procents sannolikhet inte att begå självmord. Om hon ändå gör det, är det hennes beslut.
LÄGG NER
LÄGG NER
LÄGG NER
måndag 19 juli 2010
Kinky i en blink
(Skrivet 14-18 juli 2010.)
Hink och spade
hunk får spader
spinkig i Hades
Vink i Kaliningrad
kinky i en blink
linka i kalling
Hink och spade
hunk får spader
spinkig i Hades
Vink i Kaliningrad
kinky i en blink
linka i kalling
lördag 17 juli 2010
Gardera med ett kryss
(Skrivet torsdag den 15 juli 2010 klockan 00.59.)
Ge mig en grundbult
och gardera med ett kryss
ge mig en grundbult
för att tipsmästarn var här nyss
han rökte stor cigarr
och han hette Putte Kock
var med i landslaget
långt före jitterbugg och rock
Ge mig en grundbult
och gardera med ett kryss
ge mig en grundbult
för att tipsmästarn var här nyss
han rökte stor cigarr
och han hette Putte Kock
var med i landslaget
långt före jitterbugg och rock
tisdag 13 juli 2010
Sov Du Lilla Kruskakli
(Räddat från hemsida på skrotade Geocities. Skriven på 1980-talet, förutom sista versen som skrevs på 1990-talet.)
sov du lilla kruskakli
varför mår du illa?
sömnen går dig helt förbi
du kan ej stå stilla
men hej du lille folkparkssnut
ta din Fib-Lektyr och njut
jorden ska bli sund så sund
snart i denna stund
stackars lilla julgransfot
ingen hör din plåga
vassa barr tar du emot
ska de aldrig våga?
men hej du gamle jaktpilot
ständigt under yttre hot
jorden ska bli rund så rund
när du går på grund
kära lilla småviltstjuv
låt din gryta ruva
sälj din egen sylt till Bjuv
nere i en gruva
men hej du lille folkpartist
varför är ditt liv så trist?
jorden ska bli tunn så tunn
spottad ur din mun
- BESK EPILOG -
sov du lilla florgasmask
frosten står i rutan
än så är du ung och rask
gikten är du utan
men hej du lilla Pepsi-svep
har du hört de säljer rep?
jorden är en pappershund
såld på Gröna Lund
Blåa Änglar
(Räddat från hemsida på skrotade Geocities.)
vi sjunger Lili Marleen, en gammal välkänd schlager
vi sjunger Lili Marleen, i en grå och annorlunda dager
den sången Lili Marleen sjöngs på bägge sidor fronten
vi glömmer bort våra döda och sjunger den sången igen
igen
...
vi sjunger Lili Marleen, en gammal välkänd schlager
vi sjunger Lili Marleen, i en grå och annorlunda dager
den sången Lili Marleen sjöngs på bägge sidor fronten
vi glömmer bort våra döda och sjunger den sången igen
igen
...
utanför kasernen är allt så tomt och trist
där finns bara en lanterna som när jag såg henne sist
Marlene är försvunnen, kommer aldrig mer igen
alltihop är faktiskt mycket, mycket länge sen
så jag vandrar genom dimman och jag vandrar utan mål
där jag drivs utav Kung Kol, Kung Stål och av Kung Alkohol
autostradan är så mäktig och belagd med is
och då tänker jag på pansar och på paradis
lilla älskade Marlene med din magiska resår
finns det någon som förklarar, finns det någon som förstår?
ska jag längta in i döden att få vila i din famn,
ska jag sända några blommor under antaget namn?
där jag trampar i paraden, där jag står vid din estrad
när jag går i skyttegraven och när hjälmen faller av
tänk, när bomberna bedarrat och envar gått hem till sig
då ska blåa änglar sjunga om Marleen för mig
Diktläsning 2000, regi Claes Fredelius
(Räddat från min hemsida på skrotade Geocities.)
Snuttefilt för fansen!
Dennis ska läsa några sångtexter/dikter på en poesitillställning lördagen den 26 februari 2000 klockan 18 på Liljeholmsbadet i Stockholm. Några övriga medverkande sjunger och spelar, bland dem den kände musikern Amandu Jahr. "Gudfader" för alltihop är författaren och folkbildaren med mera Claes Fredelius, som har utställning. Vanlig badentré 50 kronor gäller. Likaså tillämpligt badkort för dem som har dylikt.
Välj rätt!
Om du, unge man, har att välja mellan att kyssa den där vackra flickan och att övertala lilla mamma att låta bli att begå självmord, då ska du alltid alltid välja att kyssa den där vackra flickan.
Lilla mamma kommer med allra största säkerhet ändå inte att begå självmord. Hon vill bara ha din uppmärksamhet.
Och om hon trots allt skulle begå självmord är det inget du rår över.
Du föddes inte till den här världen för att hindra lilla mamma från att begå självmord.
Let´s face it:
Du föddes till den här världen för att kyssa den där vackra flickan!
*
Lilla mamma kommer med allra största säkerhet ändå inte att begå självmord. Hon vill bara ha din uppmärksamhet.
Och om hon trots allt skulle begå självmord är det inget du rår över.
Du föddes inte till den här världen för att hindra lilla mamma från att begå självmord.
Let´s face it:
Du föddes till den här världen för att kyssa den där vackra flickan!
*
onsdag 7 juli 2010
Låt mig leva loppan
(Skrivet kl. 10.30 onsdag 7 juli 2010.)
Bort med SPAM ur inflödskorgen!
Jag vill blott ha rena tankar.
Friskt och glatt och inget snuskigt
inga lockpriser runt hörnet
I den bästa utav världar
bankar lyckan blott på dörren
lycksökarn får dra sin färde
väderbiten, säck på skuldran
Ge mig gärna högsta vinsten
bara inget finstilt papper
"måste hämtas på Bermudas",
"ge oss vänligen din info"
Nej, till mig får tomten komma
hej stig på och stora famnen
gärna Hollywoodinspelning
gärna första pris i SM
diktarvänner hyllar rörda
helst duett med hon Carola
mön som ständigt jämnt förhånas
gåvorna får gärna strömma
om jag slipper stå för notan
lev och låt mig leva loppan!
Bort med SPAM ur inflödskorgen!
Jag vill blott ha rena tankar.
Friskt och glatt och inget snuskigt
inga lockpriser runt hörnet
I den bästa utav världar
bankar lyckan blott på dörren
lycksökarn får dra sin färde
väderbiten, säck på skuldran
Ge mig gärna högsta vinsten
bara inget finstilt papper
"måste hämtas på Bermudas",
"ge oss vänligen din info"
Nej, till mig får tomten komma
hej stig på och stora famnen
gärna Hollywoodinspelning
gärna första pris i SM
diktarvänner hyllar rörda
helst duett med hon Carola
mön som ständigt jämnt förhånas
gåvorna får gärna strömma
om jag slipper stå för notan
lev och låt mig leva loppan!
Spelningar 1999 och 2000, Not Dead Jet och Venus
(Räddat från min hemsida på skrotade Geocities.)
Rapport från spelningen den 13 augusti 1999
på Tantogården, Stockholm
Arrangemanget "Underground will take over Tantogården" pågick från klockan 16 fram till midnatt. Solen Skiner var uppe i sin gamla 70-talsform, med det fantastiska gunget och samspelet. Samla Mammas Manna missade jag tyvärr. Men bland andra vår trummis rapporterar att de var "grymt bra". Enligt tidningsreferat "tvingades" Samla av publiken att ge extranummer, och det blev spontan ringdans på planen. Mitt band, Not Dead Jet, fick äran att inleda alltihop. Vi körde fyra låtar: Cheap Chip Ciao, Blåa Änglar, Syster Cinderella och Sprithäxan. Sistnämnda låt planerar vi att spela in på skiva på Mors Dag nästa år.
Publikresponsen - somliga hävdar att 200 personer kan ha hunnit dit, vilket nog är en överskattning - var synnerligen välvillig. Många band och artister gjorde fina framträdanden. Det var ett väldigt välorganiserat och positivt arrangemang. Till sist tvingades arrangörerna att sätta upp skylten "Utsålt" vid grindarna. Enligt uppgift kom det 1700 personer, vilket innebar en mycket bra start på jobbet med Gärdetfesten nästa år, då det är 30 år sen första Gärdesfesten.
För att se 13 augustispelningen, KLICKA HÄR!
Spelning onsdag den 24 november 1999 på Tre Backar, Tegnérgatan, Stockholm
Not Dead Jet med Dennis spelade 24 november på Tre Backar. Förband: Venus. Rock´n´roll och progg och psykedeliskt blev det.
Tjejerna i Venus var kanon, med covers på Jimi Hendrix och Led Zeppelin och egna låtar. Enda bristen var att deras set var rätt kort, gissningsvis en halvtimme. Vi i Not Dead Jet spelade i över en timme. Det var kul, men let´s face it, vi spelade några låtar för mycket. Publiken var fantastisk, och responderade hela tiden med glada kommentarer.
Venus ska spela in platta, ryktas det, medan vårt band Not Dead Jet, tills vidare av olika anledningar ligger på is.
*BREAKING NEWS!*
Venus har uppträtt igen på Tre Backar, onsdag den 16 februari 2000. De delade kvällen med gruppen Rififi. Mellan de två grupperna finns en klar släktskap: Liten Falkeholm spelar trummor i Venus. Hennes dotter spelar bas i Rififi.
Den 29 februari är det dags igen, denna gång på Café 44 på Söder. Med start klockan 20 spelar Liquid State, Rififi och Venus, i nu nämnd ordning.
*BREAKING NEWS!*
tisdag 6 juli 2010
En Juni (skriven med Kjell Granfors)
(Påbörjad 18 juni 2010 kl. 00.12.)
Tistlarna flyger för vinden...
men jag har sett helvetet på närmare håll...
En groda som slank ur hennes gap,
får mitt bedövade öra att vila...
Muntert du tittar så hemligt... upp ur din skrämmande
lugg,
grodan du älskat står i bikt, beredd att fånga,
dej i flykt.
Hon med de välsignade grodorna, hon detta monster, många gånger tycks det mig som att hon och Karja stod som i duell mot varandra, fast jag är inte helt säker på hur mycket de kände till om varandra.
Ja, många gånger syns det mig som att grodkvinnan och Karja Karjalainen står rygg mot rygg med varsin pistol i handen, och någon räknar och de ska gå antalet steg åt varsitt håll och sedan ska de skjuta på varandra.
Det tycks mig nu som att i många många år har de stått där, rygg mot rygg, redo att gå den där vandringen och sedan snurra runt och skjuta.
Grodkvinnan sköt sin Karja, men utan att tänka, allt för att sänka, den pistolen var laddad med luft. Hålet som var tänkt, gav endast en sömnig gäspning, och grodorna kväker i kör, hur skall detta sluta...hur skall juninatten fördrivas utan de daggvåta liken? ... En syrsa spelar sin trogna entoniga fras...
Karja Karja Karjalainen, tungt gick dina spår. Tistlarna fanns där även förr om åren. Nu är de annorlunda.
Juni kan många gånger kännas mig alltför svår.
När du tog av dig bodbiträdesförklädet och låste butiksdörren och såg mig rakt i ögonen och sa att du var ledig resten av dan, fick jag en chock.
En chock av karja midsommarängar, jag snavade på nåt vasst..otroligt vasst
en hastig flämtning...en tagg långt in i lungan, punkterade den uppblåsta oron,
Nu sitter jag lugnt, allt fick en vändning, fast åt ett helt annat håll.
den lediga dan skulle börja ett liv, med glädje av den
bortsparkade skon.
Ack denna ljuva sommarnatt, fåfäng, och stark, en andningspaus du ger mej. Fri från allt, ett skimmer mot himmelen som ingen byggt upp, som ingen kan bedra mej med, som ingen kan ljuga...det är på riktigt,föralltid...förevigt... denna ljuva sommarnatt.
Ja, låt oss minnas glada stunder, Karja skrattade i mossan, vi tog fritt i många dagar, fast det muttrades på bygden. Karjas kyssar tog mig fången, det blev hyss och lek på tunet, kossan surnade i hagen, ingen kom som förr med pallen, drängen nödgades att mjölka, Karjalainen väl värd bannor, ingen vågade oss klandra, kärleken var liksom helig.
Kanske tänkte gamla folket låt den ungdomen få rasa, tids nog lyfts den trolldomsmanteln bort som båda två förhäxat.
Det var tänkt av gammelfolket
jag och granngårdsflickan skulle
slå ihop de ynka gärden
dela bo och dela bolster
dika ut och bygga lador
nu när freden var i sikte
skulle starka armar lönas
tids nog, tänkte så de gamle
skulle grodtös te sig vacker
hon som bråddes på han fogden,
bråddes jämväl på han prästen
fattigjäntan Karja skulle
inte kunna hålla måttet
fastän flink och rask i steget
rak i rygg och glad till sinnet
Tumla den som tumla kan, av galenskap jag blivit rund. Rund för min sjuka längtan att få skratta..men det kommer aldrig hemmanet förlåta.
Av billigt vin jag drack mej full, bara för att förhindra, änkan tumla mej omkull
Sju män i aftonvandring, kistan den ska genom skogen. Åkrar, marker, skogar, träskmark. Hettan känns ännu i mossan. Myggor surrar, grodor kväker, ingen talar, alla tänker. Alla tänker, var sin riktning, hur ska hemmanet betalas, hur ska änkan klara gården, hur var likets arv nu ordnat?
Tistlarna flyger för vinden...
men jag har sett helvetet på närmare håll...
En groda som slank ur hennes gap,
får mitt bedövade öra att vila...
Muntert du tittar så hemligt... upp ur din skrämmande
lugg,
grodan du älskat står i bikt, beredd att fånga,
dej i flykt.
Hon med de välsignade grodorna, hon detta monster, många gånger tycks det mig som att hon och Karja stod som i duell mot varandra, fast jag är inte helt säker på hur mycket de kände till om varandra.
Ja, många gånger syns det mig som att grodkvinnan och Karja Karjalainen står rygg mot rygg med varsin pistol i handen, och någon räknar och de ska gå antalet steg åt varsitt håll och sedan ska de skjuta på varandra.
Det tycks mig nu som att i många många år har de stått där, rygg mot rygg, redo att gå den där vandringen och sedan snurra runt och skjuta.
Grodkvinnan sköt sin Karja, men utan att tänka, allt för att sänka, den pistolen var laddad med luft. Hålet som var tänkt, gav endast en sömnig gäspning, och grodorna kväker i kör, hur skall detta sluta...hur skall juninatten fördrivas utan de daggvåta liken? ... En syrsa spelar sin trogna entoniga fras...
Karja Karja Karjalainen, tungt gick dina spår. Tistlarna fanns där även förr om åren. Nu är de annorlunda.
Juni kan många gånger kännas mig alltför svår.
När du tog av dig bodbiträdesförklädet och låste butiksdörren och såg mig rakt i ögonen och sa att du var ledig resten av dan, fick jag en chock.
En chock av karja midsommarängar, jag snavade på nåt vasst..otroligt vasst
en hastig flämtning...en tagg långt in i lungan, punkterade den uppblåsta oron,
Nu sitter jag lugnt, allt fick en vändning, fast åt ett helt annat håll.
den lediga dan skulle börja ett liv, med glädje av den
bortsparkade skon.
Ack denna ljuva sommarnatt, fåfäng, och stark, en andningspaus du ger mej. Fri från allt, ett skimmer mot himmelen som ingen byggt upp, som ingen kan bedra mej med, som ingen kan ljuga...det är på riktigt,föralltid...förevigt... denna ljuva sommarnatt.
Ja, låt oss minnas glada stunder, Karja skrattade i mossan, vi tog fritt i många dagar, fast det muttrades på bygden. Karjas kyssar tog mig fången, det blev hyss och lek på tunet, kossan surnade i hagen, ingen kom som förr med pallen, drängen nödgades att mjölka, Karjalainen väl värd bannor, ingen vågade oss klandra, kärleken var liksom helig.
Kanske tänkte gamla folket låt den ungdomen få rasa, tids nog lyfts den trolldomsmanteln bort som båda två förhäxat.
Det var tänkt av gammelfolket
jag och granngårdsflickan skulle
slå ihop de ynka gärden
dela bo och dela bolster
dika ut och bygga lador
nu när freden var i sikte
skulle starka armar lönas
tids nog, tänkte så de gamle
skulle grodtös te sig vacker
hon som bråddes på han fogden,
bråddes jämväl på han prästen
fattigjäntan Karja skulle
inte kunna hålla måttet
fastän flink och rask i steget
rak i rygg och glad till sinnet
Tumla den som tumla kan, av galenskap jag blivit rund. Rund för min sjuka längtan att få skratta..men det kommer aldrig hemmanet förlåta.
Av billigt vin jag drack mej full, bara för att förhindra, änkan tumla mej omkull
Sju män i aftonvandring, kistan den ska genom skogen. Åkrar, marker, skogar, träskmark. Hettan känns ännu i mossan. Myggor surrar, grodor kväker, ingen talar, alla tänker. Alla tänker, var sin riktning, hur ska hemmanet betalas, hur ska änkan klara gården, hur var likets arv nu ordnat?
Allerdings in Benidorm
(Påbörjat den 5 juli 2010 kl. 22.26. Färdigskrivet den 6 juli klockan 11.33.)
Wir sollen es erst radieren, dann rekapitulieren. Weiter inhalieren, marschieren und masturbieren.
Weitergeben, späternehmen und davon Ausgabe und Ausnahme.
Selbstverständlich Selbstdarstellung und nochmals Massnahme.
Und sonst: Immer immer retardieren!
Natürlich natürlich wiederholen.
Allerdings in Benidorm.
*
Wir sollen es erst radieren, dann rekapitulieren. Weiter inhalieren, marschieren und masturbieren.
Weitergeben, späternehmen und davon Ausgabe und Ausnahme.
Selbstverständlich Selbstdarstellung und nochmals Massnahme.
Und sonst: Immer immer retardieren!
Natürlich natürlich wiederholen.
Allerdings in Benidorm.
*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
I checked the book she so delicately put down - no, caressed down! - on that desk, she looking so shy and wishing för my contact. I went nuts.
That was Anïs Nins erotic short stories, the title was "Delta of Venus"!!!
*