Tretusenåttahundrafemtio år

Ett tragiskt femårsjubileum, den 22 juli.

Du norske blonde nu 37-årige man som år 2011 mördade 77 människor i bombexplosionen i Oslo och i skottlossningen på Utøya - jag önskar att jag hade makt att utdöma ditt straff. Jag önskar att jag hade makt att ge dig ett liv som varar i tretusenåttahundrafemtio år, och att du skulle sitta inspärrad hela denna tid.

Om vi tänker oss bakåt, så är tretusenåttahundrafemtio år en mycket lång tid. Vad vet vi om vad som hände cirka år 1800 före Kristus?

Vi vet lite grann, till exempel att då föddes den babyloniske kungen och lagstiftaren Hammurabi.

Men varför pratar jag om tretusenåttahundrafemtio år?

Jo, för de 77 personer som du dödade hade i genomsnitt minst 50 år kvar att leva. Många var tonåringar, det finns uppgifter om 14-åringar.

Du har berövat 77 personer minst 50 levnadsår vardera. 77 gånger 50 blir 3850.

Om jag hade haft den makten hade du fått börja med den yngsta du dödade. Låt oss säga att den personen hette Ola Nordmann och var från Bergen, född 1997, alltså fjorton år gammal när du dödade honom. Du skulle få sitta i fängelset och varje dag skriva en gissning om hur Ola Nordmanns liv skulle vara just den dagen om han fått leva.

Nu fyller Ola Nordmann 17 år och firar med sin flickvän. (Du ska gissa vad hon heter.)

Nu är Ola Nordmann 19 år och tar studenten. (Du ska gissa på vilken skola och vilken linje och i vilken stad.)

Nu börjar Ola Nordmann plugga där och där eller börjar jobba där och där. (Du ska gissa var och vad.)

Nu får Ola Nordmann sitt första barn. (Du ska gissa kön och namn.)

Nu börjar Ola Nordmann och hans fru bygga ett eget hus på Hardangervidda (eller någon annanstans du kan föreslå).

Nu får Ola Nordmann sitt första barnbarn. (Gissa kön och namn.)

Och så där skulle du få hålla på varje dag i 50 år, tills Ola Nordmann fyllt 64 och dör relativt ung så du slipper tänka på honom mer, och du har fyllt 82.

Och det här är bara början. Nu får du börja om. Det är 76 liv kvar för dig att gestalta.

Tyvärr har jag inte makten att ge dig ett så långt liv, och inte makten att ge dig det straffet. Du är bara så ytterst, ytterst beklämmande.