EN ANDRA CHANS

(Skriven 2011-05-24, cirka kl. 21.30-21.55)

*
satt väl där som vanligt på tunnelbanan på väg hem
och mittemot satt en tjej med stor väska i famnen
tåget gick via T-Centralen på Fruängenlinjen

jag satt där och tänkte på barnbarnet,
ja han är tre och ett halvt
och jag tänkte på min döde bror,
faktiskt mitt enda helsyskon,
han är död sedan många år

och jag tänkte på hur vår mor sa åt mig
då när hon skickade i väg oss till Gotland
och till fosterhemmet
att "lova lova lova att du
tar hand nu ordentligt om Cricke"

jag var fem år gammal, och jag tog verkligen
hand om honom
tog hand om honom i fjorton år
hade hoppats att allt var fixat nu
när han fyllde sjutton
och vi sedan länge bodde hos vår mamma igen

och just när han började bli stor
så skulle hon nödvändigtvis
fejka det här självmordsförsöket
och gå som levande lik i flera år

precis när jag hade gått i mål
jag hade tagit hand om Cricke
i fjorton år

det levande liket tog knäcken
på Cricke
och till slut dog han, men det tog
tjugotre år av hårt leverne
för honom
att dö

ja, jag satt här på tunnelbanan
och tänkte på barnbarnet
han är verkligen en sådan fin pojke
som jag älskar

och, som sagt
i samma ålder som min bror var
då

och jag tänkte
att den här pojken
ska hon inte förstöra
hon ska inte ens få komma i närheten
av honom

och fast den här tre och ett halvt-
åringen
bor hos sin mamma och hennes sambo
sex dagar i veckan

så känner jag det ändå
som att det här är något
jag tar
fullständigt personligt

nej, den här pojken
ska hon inte få förstöra
inte om jag får råda

jag har fått en andra chans, tänkte
jag
och tunnelbanan stannade vid
Gamla Stan och den
susade vidare till Slussen
och jag nickade för mig själv:

jag har fått en andra chans

just när tåget stannade in vid
Slussen
tog tjejen mittemot
fram
en bok ur sin stora
väska
jag läste bokens titel
och där
stod med stora stora
bokstäver:

EN ANDRA CHANS
*