Den här bebisen ska hon inte döda

2010-11-19, 23.33

Filmmanusidé av Dennis Renfors

"Den här bebisen ska hon fan inte döda"

MÖRKT PÅ DUKEN

Dennis, Voice Over: Jag hade bestämt mig. ”Den här bebisen ska hon fan inte döda.” Det skulle jag se till. Det var det minsta jag kunde göra efter allt som hänt.

ETT LJUS SYNS LÅNGT BORTA. KAMERAN RÖR SIG LÅNGSAMT DIT. KANSKE HÖRS MINA KLACKAR MOT GOLVET. DET BLIR LJUSARE OCH LJUSARE. DET FRAMGÅR ATT VI ÄR I EN TUNNEL. DEN MYNNAR UT I ETT STÖRRE RUM.

HELA TIDEN HÖRS SAMMA VOICE OVER, OM OCH OM IGEN:

Dennis, VO: Jag hade bestämt mig. ”Den här bebisen ska hon fan inte döda.”

NU SYNS EN SKITSNYGG ARISK BLOND KVINNA, CIRKA 25-30 ÅR GAMMAL. HON HAR KORT KJOL OCH LITEN LJUS BLUS ELLER TOPP. EVENTUELLT HAR HON HÖGKLACKADE SKOR. HON STÅR VÄND MOT KAMERAN. HON KÄMPAR FÖR ATT DRA SIG ÅT HÖGER FRÅN KAMERAN SETT. HON STRETAR OCH DRAR. HON ÄR STARK SOM FAN.

TILL VÄNSTER FRÅN KAMERAN SETT FINNS EN BEBIS SOM JÄMRAR SIG. MED SIN UTSTRÄCKTA HÖGERHAND HAR HON TAGIT ETT STRUPTAG OM BEBISEN.

NU SYNS JAG BAKIFRÅN NÄR JAG SKYNDAR FRAM MOT ARIERBLONDINBRUDEN. SAMMA RÖST HÖRS IGEN:

Dennis, VO: Jag hade bestämt mig. ”Den här bebisen ska hon fan inte döda.”

EFTERSOM HON HAR SVÅRT ATT FÅ LOSS BEBISEN – KANSKE ÄR HENNES VÄNSTRA HAND (DEN SOM ÄR TILL HÖGER FRÅN KAMERAN SETT) FJÄTTRAD MED BOJOR I EN VÄGG – JA, ALLTSÅ EFTERSOM HON HAR SVÅRT ATT FÅ LOSS BEBISEN STRETAR HON ÅT HÖGER FRÅN KAMERAN SETT. I OCH MED DET ÄR HENNES HALS BLOTTAD.

JAG GÅR RASKT FRAM OCH UTDELAR ETT KARATESLAG MOT HENNES HALS. HON VACKLAR TILL MEN STÅR KVAR. HON SLÄPPER INTE STRUPTAGET OM BEBISEN. BEBISENS JÄMMER HÖRS.

Dennis, VO: Jag hade bestämt mig. ”Den här bebisen ska hon fan inte döda.”

JAG HAMRAR YTTERLIGARE ETT KARATESLAG. HON ÄR STARK SOM EN OXE. HON SJUNKER NER EN HALV CENTIMETER. JAG BÖRJAR HAMRA REGELBUNDNA TUNGA KARATESLAG MOT HENNES HALS, NÄSTAN SOM NÄR MAN LÅNGSAMT SLÅR I SPIK.

SUCCESSIVT SJUNKER HON NEDÅT.

Dennis VO: Jag hade bestämt mig. ”Den här bebisen ska hon fan inte döda.” Jag förstod att jag skulle segra.

TILL SLUT HAR JAG BANKAT NAZISTBLONDINEN NED PÅ KNÄSTÅENDE. ÄNTLIGEN SLÄPPER HON TAGET OM BEBISEN. JAG SPARKAR HENNE I HUVUDET OCH HON STUPAR, MEDVETSLÖS.

Dennis, VO: Nu var det bråttom. Hade bebisen överlevt?

JAG VÄNDER MIG MOT KRUBBAN DÄR BEBISEN LEGAT HELA TIDEN. FILMBETRAKTAREN SER NU ATT BEBISEN VISSERLIGEN ÄR BLÅ I ANSIKTET, MEN DEN TALAR.

FILMBETRAKTAREN SER OCKSÅ ATT BEBISEN I SJÄLVA VERKET ÄR EN BLUNDDOCKA. JAG TITTAR RÖRD PÅ TELNINGEN JAG RÄDDAT. ETT SKOTT SMÄLLER. JAG VACKLAR TILL, SKJUTEN I RYGGEN AV NAZISTBLONDINEN SOM HAR EN PYTTELITEN DAMPISTOL MED PÄRLEMORKOLV. JAG RAGLAR FRAM MOT HENNE, GER HENNE YTTERLIGARE EN SPARK I HUVUDET, TAR HENNES PISTOL OCH SKJUTER HENNE. HON ÄR NU DEFINITIVT DÖD.

Blunddockan: Tack för att du räddade mitt liv, pappa!

Dennis: Se till att det var värt besväret, pyret!

SEDAN SEGNAR JAG NER OCH LÄGGER MIG PÅ RYGG MED HUVUDET VILANDE PÅ NAZISTBITCHENS DÖDA KROPP. OCH SÅ DÖR ÄVEN JAG.

UTRYCKNINGSPERSONAL ANLÄNDER. PÅ HÅLL SYNS SNURRANDE BLÅLJUS. UTRYCKNINGSPERSONALEN BEHÖVER INTE ALLS VARA REALISTISKT KLÄDD ELLER BETE SIG SOM ÄKTA POLISER ELLER AMBULANSPERSONAL.

KAMERAN DRAR SIG BAKÅT I TUNNELN, ÅT DET HÅLL VARIFRÅN DEN STARTADE.

Dennis VO: Jag hade bestämt mig. ”Den här bebisen ska hon fan inte döda.”

Blunddockan, VO: Tack för att du räddade mitt liv, pappa!

Dennis, VO: Se till att det var värt besväret, pyret!

DET BLIR MÖRKT PÅ FILMDUKEN.

SLUT

Kommentar:

Jag vet inte säkert om det ska vara musik till filmen. Om det ska vara musik, har jag en vag vision om att man bara hör någon slags djungeltrummor på avstånd, alltså ganska dämpat. I så fall kanske det är idé att djungeltrummorna ökar i ljudvolym samtidigt som det blir svart på bioduken, så att trummorna hörs ganska kraftigt medan eftertexterna rullar.